Hittade den här bilden på mej mor å far när dom var och hälsade på här i Östersund, bilden är tagen nere i badhusparken, varje gång jag ser det här kortet blir jag så glad.
Mamma hade varit några ggr och hälsat på men de var fars första gång, jag tror att han ville komma till min nuvarande hemmamiljö för att verkligen kunna se att jag bar mitt eget liv på ett bra sätt
Jag är så glad över att far fick uppleva en drogfri Anna innan han dog,men min mor tvivlade aldrig hon visste någonstans längst inne att jag skulle bli en normal människa som hon bruka säga.
Tacksam är jag över att jag fick tillbringa fars sista tid tillsammans med honom och mor, de var tufft riktigt jäkla tufft oxå mellan varven,
Sista månaden tillbringade vi i deras stuga, bättre sista tid kunde nog far inte få för Rörudden den var hans platts på jorden.
Att vara så nära en döende människa under så lång tid de var bra, för alla samtal tar lång tid och att prata om döden med en döende person kräver mycke tystnad mellan orden, man får nog aldrig allt sagt i en sådan situation men jag å far fick mycke sagt.
Far led ju av afasi den sista tiden så de gällde inte bara att lyssna utan att både se och känna för att lättare förstå.
Min far har gjort mej till en bra människa, de vet jag, för jag bär omkring på hans livsvärderingar som han börja ge oss ungar i mycke tidig ålder, socialistiska värderingar var de och dom har jag anammat till 100 %.
Slut för i dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar