I dag gnäller Anna Sofia Lovisa

Läget är fortfarande som de har varit ett tag nu alltså jäkligt segt, sover enormt mycke och glädjen i att vilja aktivera mej på olika sätt den lyser med sin frånvaro.

Morgonångest som är av den värre sorten har oxå infunnit sig, medicinen som jag har för det tillståndet blir jag jäkligt trött av, så den försöker jag undvika att ta, trött är jag tillräckligt ändå.

I morgon ska jag med Marie-Louise till gamla kyrkan där är det lunch-konsert med 60-talsmusik, gratis är de så de tilltalar min snåltarm.

Vi ska mötas vid kyrkan kl 11,30, de innebär att jag måste kliva upp kl 9,30, jag har bestämt att jag ska dit men är inte riktigt säker på att mitt känsloliv har gjort de och vid den tiden på morgonen brukar jag må som jäkligast oxå.

Att jag är uppe å nattstökar gör inte saken bättre, ibland ser de bara förjäkligt ut i mitt rum när jag vaknar på morgonen, jag kan bli lite lätt förtvivlad när jag inte kommer ihåg att jag varit uppe å stökat på.
Jag vill inte ha dåligt minne, vill inte nattarbeta ,vill inte äta en massa skitmedicin, vill inte ha en psykdiagnos, vill inte bli manisk, vill inte bli deprimerad.

När man mår dåligt så vet jag av erfarenhet att man ska försöka att aktivera sig och de är jag faktiskt rätt så duktig på,men jag är ju inte säker på om de är kropp eller knopp som krånglar denna gång, å då är de svårt att förstå hur jag ska handskas med de här jäkla skittillståndet.

Är de Psyket då tycker jag att man bara ska dunka på med hur mycke aktiviteter som hellst då brukar tillståndet släppa relativt snabbt, men om de är kroppen som mår dåligt då blir det inte lätt för min kropp och hjärna är inte kompatibla för 5 öre, de är först när jag är jättesjuk som jag förstår att jag är krasslig.

Slut för i dag