Gårdagen började bra, frugan skjutsade ner mej till kuratorn, de var ett bra besök, gnällde mer än vanligt, men avslutade med att berätta historien , om när jag blev utlåt i pyjamas.
Sedan gick jag vidare in till staden för inköp av stålrörs-tassar till trappstolen, gick sedan vidare till kompisen nere på staden där det bjöds på kaffe, lussebullar,och havreflarn med riktig gräddost till
'På hemvägen hade jag och frugan kommits överens om att när jag gått halvvägs , skulle hon komma med Knutten, så han fick en låångrast.
Det var mörkt när jag började gå, och jag gick, gick, gick,gick,gick, tillslut visste jag inte var jag var, långa sträckor var jag i skogen, å då är man ju helt vilse då har man inget allt orientera sig efter.
Provade ringa frugans mobil men fick inge svar, de visade sig att hon laddade mobilen,, men hade varit ut å försökt att leta men förstod att mobilen måste hon ha så vi kunde ha någon kontakt med varandra när hon var ute och letade mej.
Jag tror inte att jag någonsin har blivit förtvivlad över min egen situation, men när jag gick där ute i skogen, så blev jag så fruktansvärt förtvivlad och ledsen på samma gång, tårarna sprutade och snoret rann.
men en sak kan jag lova att hade det funnits en ättestupa där jag blev som ledsnads, då hade både Anna, Sofia och Lovisa hoppat
Tillslut kom jag ut på en större väg samtidigt som frugan hade hämtat mobilen, efter lite ringande i mobilerna, så hitta vi varandra till slut, när jag satt mej i bilen så bröt jag på riktigt ihop igen.
Jag blir mer å mer ledsen när sådana här saker händer, jag har jävlar i mej inte lust att ta de med lite galghumor längre, för de är inte ROLIGT.
Ha det så bra alla ni där ute i cyberrymdeb
Brustet rep kan knytas ihop, men knuten sitter kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar