Besöket hos psykologen blev ett intressant besök, hon ville veta allt om hur mitt beteende varit från barndom tills dagsläget, 4 besök på 1 timma 45 minuter vardera och i dag började vi med lågstadiet.
Jag sa direkt att några direkta minnen av min barndom det har jag inte, men hon var en klurig rackare ställde frågor och bad mej berätta de lilla jag kom ihåg.
Efter 1 timma å 45 minuter så hade vi tillsammans plockat upp minnen av min tid i lågstadiet, kontentan av de blev: stort utanförskap pga inlärningssvårigheter och rester av en halvsideförlamning,som alltid gjorde mej som sista val i alla idrottsliga sammanhang i skolan, alltså en unge som kände sig rätt så utanför
.
Hon är duktig psykologen, jag märker att hon har en slags struktur i sina frågor ,fast hon vandrar mellan nutid och dåtid så är det hela tiden dåtid hon är ute efter, de är nog lika intressant för mej att försöka följa hennes tankegång som för henne att få ut mitt livspussel, men mest är hon nog ute efter mitt beteendemönster.
Jag vet inte vart dom här besöken kommer att leda, själv tycker jag att medicinen hade jag kunnat få på en gång, men å andra sidan så tycker jag om att studera hennes tankesätt , för efter de här första besöket så märker jag att frågorna inte bara kommer slumpvis, som dom gör när jag är hos kuratorn, utan här kommer dom efter vissa givna regler.
Restaurangbesöket blev blev riktigt så trevligt, men jag lugnade mitt känsloliv med ett stycke rogivande tablett, kan nog tänka mej att göra om det, för ju oftare man gör en sak så käner man sig säkrare i situationen.
Nu ut med Knutten för tidigt i morgon reser vi till världsmetropolen Bollnäs.
Ha det så bra där ute i cyberrymden
onsdag 22 januari 2014
Orolig
Vaknade 07,00 av att Knutten spydde på ryamattan i vardagsrummet, upp med papper å rengöringsspray för att torka bort det.
Kunde inte somna om så jag kokade kaffe, käkade frukost å tog Knutten på en morgonpromenad, väl hemma hade frugan vaknat, då gick jag å la med och sov i 1½ timme.
Måste vara utvilad i kväll för då ska vi på restaurang med 6 andra brudar, inget som jag tycker är speciellt roligt, just därför att en del av dom känner jag inte så direkt bra, får väl springa ut å röka titt som tätt för att sitta still i flera timmar å konversera med någon som jag inte känner eller inte tycker nå vidare om gör mej bara orolig, så röka mycke blir det.
Nu ska frugan skjutsa ner mej till psykologen, efter det ska jag träffa kompisen nere på staden, hos henne blir jag tills det är dax att möta upp frugan å resten av gänget på restaurangen.
Ha det så bra alla ni där ute i cyberrymden
Kunde inte somna om så jag kokade kaffe, käkade frukost å tog Knutten på en morgonpromenad, väl hemma hade frugan vaknat, då gick jag å la med och sov i 1½ timme.
Måste vara utvilad i kväll för då ska vi på restaurang med 6 andra brudar, inget som jag tycker är speciellt roligt, just därför att en del av dom känner jag inte så direkt bra, får väl springa ut å röka titt som tätt för att sitta still i flera timmar å konversera med någon som jag inte känner eller inte tycker nå vidare om gör mej bara orolig, så röka mycke blir det.
Nu ska frugan skjutsa ner mej till psykologen, efter det ska jag träffa kompisen nere på staden, hos henne blir jag tills det är dax att möta upp frugan å resten av gänget på restaurangen.
Ha det så bra alla ni där ute i cyberrymden
måndag 20 januari 2014
Dummskallar
Knoppen min mår fortfarande inte riktigt bra, men kroppen min kom igång med en rasande hastighet vid 8 draget då frugan väckte mej, upp å hoppa ut med Knutten, ner på lassa för provtagning.
hemma igen ner i tvättstugan, tvätta mangla å skura bort dom latas skit.
Eftermiddagsprommis med Knutten, dammtorka, småstäda å köra dammsugare efter de satte jag igång att baka kanelbullar och just nu har jag surdegsbröd på jäsning.
19,30 har jag rast för då ska jag se på Farmen, tydligen är det ett sånt program som bara dumskallar tittar på enligt många, själv tycker jag att det är riktigt intressant att se en skock vuxna människor göra bort sej Tv.
De är jäkligt förunderligt hur min hjärna kan fungera, en dag lägger den bara av, vill inte leva, vill inte umgås med andra hjärnor, vill inte gå långpromenader, vill inte laga mat, vill inte baka mm.
Å pang bom så vaknar den en dag å då är de 200 knyck som gäller, nu jävlar i mej är det bäst att hitta handbromsen innan huvudet ramlar loss igen ( de där var ett skämt )
Ha det så bra där ute i cyberrymden
hemma igen ner i tvättstugan, tvätta mangla å skura bort dom latas skit.
Eftermiddagsprommis med Knutten, dammtorka, småstäda å köra dammsugare efter de satte jag igång att baka kanelbullar och just nu har jag surdegsbröd på jäsning.
19,30 har jag rast för då ska jag se på Farmen, tydligen är det ett sånt program som bara dumskallar tittar på enligt många, själv tycker jag att det är riktigt intressant att se en skock vuxna människor göra bort sej Tv.
De är jäkligt förunderligt hur min hjärna kan fungera, en dag lägger den bara av, vill inte leva, vill inte umgås med andra hjärnor, vill inte gå långpromenader, vill inte laga mat, vill inte baka mm.
Å pang bom så vaknar den en dag å då är de 200 knyck som gäller, nu jävlar i mej är det bäst att hitta handbromsen innan huvudet ramlar loss igen ( de där var ett skämt )
Ha det så bra där ute i cyberrymden
lördag 18 januari 2014
Flyter
Livet är fortfarande tungrott, men båten flyter lite bättre i vattnet, om ni förstår vad jag menar.
Kuratorsbesöket var välgörande, jag släppte ur mej en jäkla massa skit i knät på henne, hon blev orolig för mitt mentala tillstånd och frågade om jag inte snart hade en tid hos min psykiatrer.
Jag behöver inte prata med någon psykiatriker, jäkligt onödigt att berätta om måendet 2 ggr tycker jag, de handlar ju bara om att få lätta lite på trycket, ibland är ju de faktiskt den bästa medicinen.
Nu äntligen efter 2 veckor är värdens bästa Karlssons gardiner färdiga, jäkligt bra blev dom oxå, jag har gått och blivit jäkligt petnoga med saker som jag ska göra, så gardinerna ser ut som köpes,.
Förut så skulle allt göras fort å då blev det oftast lite slarvigt oxå, men nu är jag näst intill petig med det jag gör, men jag måste vara ifred, för min hjärna kan bara koncentrera sig på en sak åt gången.
På Torsdag åker vi till Bollnäs, de blev ju ingen julresa dit på grund av de halkiga vägföret, ser framemot att få umgås lite med Maud..
Ha det så bra där ute i cyberrymden
Kuratorsbesöket var välgörande, jag släppte ur mej en jäkla massa skit i knät på henne, hon blev orolig för mitt mentala tillstånd och frågade om jag inte snart hade en tid hos min psykiatrer.
Jag behöver inte prata med någon psykiatriker, jäkligt onödigt att berätta om måendet 2 ggr tycker jag, de handlar ju bara om att få lätta lite på trycket, ibland är ju de faktiskt den bästa medicinen.
Nu äntligen efter 2 veckor är värdens bästa Karlssons gardiner färdiga, jäkligt bra blev dom oxå, jag har gått och blivit jäkligt petnoga med saker som jag ska göra, så gardinerna ser ut som köpes,.
Förut så skulle allt göras fort å då blev det oftast lite slarvigt oxå, men nu är jag näst intill petig med det jag gör, men jag måste vara ifred, för min hjärna kan bara koncentrera sig på en sak åt gången.
På Torsdag åker vi till Bollnäs, de blev ju ingen julresa dit på grund av de halkiga vägföret, ser framemot att få umgås lite med Maud..
Ha det så bra där ute i cyberrymden
tisdag 14 januari 2014
Segt
Nu är livet verkligen segt, har inte lust med någonting, har inte tagit en långpromenad på hur lång tid som helst, tycker att telefonen är besvärlig när den ringer och de mesta umgänget består av Knuttrik å frugan.
Jag försöker göra något varje dag och det gör jag, men jag får tvinga mej till det, vis av erfarenheten så vet jag att om man försöker göra någonting varje dag, det behöver inte vara några stora grejor så brukar dom här tillstånden ge med sig, men den här gången går det jävlar i mej tungt.
Håller på att sy gardiner till värdens bästa Karlsson, jag har en vecka på mej att sy dom å de är en jäkla tur, för symaskinen, ett mönstrat retrotyg å mitt klena huvud samarbetar inte nå vidare bra.
I morgon ska jag till kuratorn å skönt är det för jag behöver verkligen få prata av mej, det är skönt att ha en människa att prata med som man inte har några som helst bindningar till, annars är det nog kompisen nere på staden som förstår mej bäst, de är ju så här i livet för att riktigt kunna förstå varandra så måste man kanske gått igenom nå liknande.
Ha det så bra där ute i cyberrymden
En vän är en person som kommer när andra försvinner.
Jag försöker göra något varje dag och det gör jag, men jag får tvinga mej till det, vis av erfarenheten så vet jag att om man försöker göra någonting varje dag, det behöver inte vara några stora grejor så brukar dom här tillstånden ge med sig, men den här gången går det jävlar i mej tungt.
Håller på att sy gardiner till värdens bästa Karlsson, jag har en vecka på mej att sy dom å de är en jäkla tur, för symaskinen, ett mönstrat retrotyg å mitt klena huvud samarbetar inte nå vidare bra.
I morgon ska jag till kuratorn å skönt är det för jag behöver verkligen få prata av mej, det är skönt att ha en människa att prata med som man inte har några som helst bindningar till, annars är det nog kompisen nere på staden som förstår mej bäst, de är ju så här i livet för att riktigt kunna förstå varandra så måste man kanske gått igenom nå liknande.
Ha det så bra där ute i cyberrymden
En vän är en person som kommer när andra försvinner.
måndag 13 januari 2014
Beslut
Under en månads tid har mitt liv inte varit så bra rent psykiskt, fysiskt vet jag inte riktigt hur det är, för det fysiska och psykiska kolliderar oftast med varandra, på det sättet att jag oftast inte vet vad som är vad.
Sjukvården gör det inte lättare när man kommer till dom med kroppsliga besvär, och frågan man får är du deprimerad , de har skett många gånger en av dom gångerna hade jag en infektion i kroppen som de krävdes 7 veckor med antibiotika för att få bort.
Men den värsta gången var nog när jag hade 40 graders feber och frugan ringde efter ambulans, när dom kom och skulle hämta mej så började ambulansförarna dividera om jag överhuvudtaget var sjuk och ringde till sjukan och frågade hur dom skulle göra med mej, på sjukhuset tog dom beslut att jag skulle med ambulansen.
Jag kommer än i dag ihåg hur förnedrande det kändes, för någonstans så förstod jag att det berodde på min psykiska hälsa som dom behandlade mej på det sättet, när jag väl kom till sjukan så visade det sig att jag hade blodförgiftning.
Innan jag fick diagnosen att jag hade artros i mina båda höfter så var läkaren inne på att jag kanske var deprimerad och de var jag nog, men på grund av att jag hade så ont och inte kunde ta dom långpromenader som är så viktiga för mej, men röntgen visade vad jag hade vetat ett bra tag.
Får jag urinvägsinfektion, vilket jag ofta har så har jag köpt u-sticka på apoteket, för när jag väl ringer till läkaren då har jag testat och vet att jag urinvägsinfektion och slipper snacket om att jag skulle kunna vara deprimerad .
Under den här månaden som jag har känt mej lite upphängd och nersläppt, har jag hunnit gå vilse några gånger, tappat minnet under längre perioder 2-3 dagar varje gång, och betet mej riktigt ko ko bäng.
Varje gång jag åker in i dimman så blir Kattis livrädd och varje gång hon blir livrädd så blir jag djupt olycklig, Ibland önska jag att jag var en dålig fru med ett dåligt beteende för sitt beteende kan man ändra på och förhoppningsvis bli en bättre människa och bättre fru.
Men de jag lider av kan jag inte kontrollera, jag kan kompensera henne när jag väl kommer ut ur dimman genom att ta hand om så mycke som möjligt här hemma.
Men på något sätt så känns inte det heller bra, Kattis mår dåligt för att jag mår dåligt, de är nå slags dåligt samvete som säger åt mej att göra allt hemma, intellektet säger att jag inte ska ha dåligt samvete men de bryr sig inte mitt känsloliv om.
Jag har nog varit rätt så öppen om att jag inte kommer att gå in i mörkret för att stanna där igen, för dom åren jag var där var fullt tillräckliga för mej och samtidigt vet jag om att jag inte skulle kunna kämpa mej upp en gång till.
Dagboken är oxå en slags koll på mej själv, för någonstans måste jag ju ta information från, för att kunna ta rätt beslut, ett beslut som förhoppningsvis är en bra bit bort.
Ha det så bra där ute i cyberrymden
Sjukvården gör det inte lättare när man kommer till dom med kroppsliga besvär, och frågan man får är du deprimerad , de har skett många gånger en av dom gångerna hade jag en infektion i kroppen som de krävdes 7 veckor med antibiotika för att få bort.
Men den värsta gången var nog när jag hade 40 graders feber och frugan ringde efter ambulans, när dom kom och skulle hämta mej så började ambulansförarna dividera om jag överhuvudtaget var sjuk och ringde till sjukan och frågade hur dom skulle göra med mej, på sjukhuset tog dom beslut att jag skulle med ambulansen.
Jag kommer än i dag ihåg hur förnedrande det kändes, för någonstans så förstod jag att det berodde på min psykiska hälsa som dom behandlade mej på det sättet, när jag väl kom till sjukan så visade det sig att jag hade blodförgiftning.
Innan jag fick diagnosen att jag hade artros i mina båda höfter så var läkaren inne på att jag kanske var deprimerad och de var jag nog, men på grund av att jag hade så ont och inte kunde ta dom långpromenader som är så viktiga för mej, men röntgen visade vad jag hade vetat ett bra tag.
Får jag urinvägsinfektion, vilket jag ofta har så har jag köpt u-sticka på apoteket, för när jag väl ringer till läkaren då har jag testat och vet att jag urinvägsinfektion och slipper snacket om att jag skulle kunna vara deprimerad .
Under den här månaden som jag har känt mej lite upphängd och nersläppt, har jag hunnit gå vilse några gånger, tappat minnet under längre perioder 2-3 dagar varje gång, och betet mej riktigt ko ko bäng.
Varje gång jag åker in i dimman så blir Kattis livrädd och varje gång hon blir livrädd så blir jag djupt olycklig, Ibland önska jag att jag var en dålig fru med ett dåligt beteende för sitt beteende kan man ändra på och förhoppningsvis bli en bättre människa och bättre fru.
Men de jag lider av kan jag inte kontrollera, jag kan kompensera henne när jag väl kommer ut ur dimman genom att ta hand om så mycke som möjligt här hemma.
Men på något sätt så känns inte det heller bra, Kattis mår dåligt för att jag mår dåligt, de är nå slags dåligt samvete som säger åt mej att göra allt hemma, intellektet säger att jag inte ska ha dåligt samvete men de bryr sig inte mitt känsloliv om.
Jag har nog varit rätt så öppen om att jag inte kommer att gå in i mörkret för att stanna där igen, för dom åren jag var där var fullt tillräckliga för mej och samtidigt vet jag om att jag inte skulle kunna kämpa mej upp en gång till.
Dagboken är oxå en slags koll på mej själv, för någonstans måste jag ju ta information från, för att kunna ta rätt beslut, ett beslut som förhoppningsvis är en bra bit bort.
Ha det så bra där ute i cyberrymden
lördag 11 januari 2014
onsdag 8 januari 2014
torsdag 2 januari 2014
Efterrätt
Nyårsfirandet blev en blev en lugn och trivsam kväll och natt, god mat och småprat, skålade in det nya året i bubbel pomac utan % innehåll, Kattis skjutsade hem kompisen för färdtjänst får man inte åka efter 23,00, jäkla regel precis som om inte handikappade människor inte skulle vilja vara ute å rulla hatt hela nätterna precis som vem som helst annars.
Vaknade vid 19,00 draget i kväll, hela dagen har varit som i en dimma, tydligen har jag tagit morgonrundan med Knutten, somnat igen, ätit frukost, somnat igen, ätit middag och somnat igen.
Nu blir det nanna kudden och förhoppningsvis sover jag inte bort hela dagen i morgon.
Ha det så bra alla ni där ute i cyberrymden
En bild på min egen komponerade nyårsefterrätt
Vaknade vid 19,00 draget i kväll, hela dagen har varit som i en dimma, tydligen har jag tagit morgonrundan med Knutten, somnat igen, ätit frukost, somnat igen, ätit middag och somnat igen.
Nu blir det nanna kudden och förhoppningsvis sover jag inte bort hela dagen i morgon.
Ha det så bra alla ni där ute i cyberrymden
En bild på min egen komponerade nyårsefterrätt
