Spiken i kistan

i dag på morgonen började jag få värk i njuren och den har under dagen ökat på sig å blivit riktig smärta, gått ner 3 kg på 6 dar,illamående, kräktes och ett blodtryck som var 165/120, man behöver inte vara läkarkunnig för att veta att ett sådant tryck indikerar på att något är riktigt galet, att jag oxå pissar blod varje gång jag går på damrummet minst 12 ggr om dagen, å de är lika jävla mycke blod nu när vi är inne på dag sju.

Så här ser det ut nu i natt när jag pissade, vem faan som helst skulle nog vara tokorolig, jag å frun är det i alla
fall, så vi bestämde oss för att ringa sjukvårdsupplysningen. Kattis pratade först, jag hör hon klart å redigt tallar om dom olika besvär,att jag hade väldig smärta i min njure, då säger sköterskan, kan hon inte vänta till i morgon å gå på Hc å ta ett blodprov,
frugan hade högtalartelefonen på så jag hörde vad sköterskan sade, där drog hon in den första spiken i min kista. Tillslut vill sköterskan prata med mej,jag drar samma storry som frun medans jag samtidigt gråter, när jag sa att jag pissade mycke blod då sa hon de kan du ju inte göra med högt blodtryck, där ifrågasatte hon mina ord att jag kissade mycke blod, andra spiken i kistan ,
hon sa att de varväl ingen ide att åka på akuten så sent för där gjorde dom ingeting med mej, tredje spiken inspikad,
 det sista hon säger är, om du nu är så sjuk får du väl ringa 112, där kom sista spiken i kistan jag formligen bröt ihop och talade om för henne att jag hellre tog hissen upp på fjärde våningen och hoppade från balkongen, då drog hon in den sista spiken jävligt rejäl genom att skratta åt mej
. Jag gick in med frugans telefon som jag inte vet hur man slår av, sköterskan pratade fortfarande, ger telefonen till frun å säger kan du få tyst på den här jävla kärringen, efter det gick jag in i mitt rum å bröt ihop ännu mer.
Jag kommer inte att åka på sjukan om de inte är med fötterna före
kattis hde haft ett samtal till med sköterskan efter det att jag bröt ihop, hon hade formligen tvingat sköterskan att ringa akuten och förbereda dom att jag skulle komma inoch tala om i vilket tillstånd jag var men med våra ord, men de blev ingen färd för spiken sitter stenhårt i kistan

Att jag kan sitta här å skriva om mina vedermödor mitt i natt, beror på att jag har tryckt upp en massa suppar med smärtstillande i röva, några lungnande tabletter å sömntabletter som inte sövde mej så nu ska jag ta några till för sova vill jag.

Jag undrar varför dom behandlar mej på detta sätt, ibland kan jag tro att det beror på att jag även har en psykisk diagnos.

Ha det så bra alla ni där ute i cyberrymden