Trivs inge bra med livet just nu, de har nog varit på gång ett bra tag, men jag har försökt kämpa emot med diverse aktiviteter.
Har absolut inte lust med någonting, trivs bäst i mitt eget sällskap, vill bara få vara ifred, blir det för mycke runt omkring mej och då behövs det inte vara mycke utan väldigt lite, då slår det blixtrar i hjärnan på mej och det känns som om faanskapet håller på att krackelera.
Höjde Litiumet för 2 veckor sedan med en tablett, inte för att jag tror att det hjälper, men jag ska prova i alla fall.
Ibland funderar jag på varför man ska behöva kämpa sig igenom hela livet, då man ser en del människor åka omkring på räkmackan tills dom vänder fötterna i vädret, då menar jag fysiskt och psykiskt kämpande för rent materiellt har jag det bra.
Innan jag flyttade hit till Östersund för 26 år sedan så var mitt liv en katastrof, missbruk, hemlöshet, klippkort på psyk och missbruksenheter och otaliga självmordsförsök.
Dom 10 första åren här i Östersund var dom bästa i mitt liv, träffade frugan, utbildade mej, skapade nya relationer å frisk som satan var jag, men det var ingen räkmacka för jag jobbade som ett svin med mej själv för att livet skulle bli bra, man slutar bara inte att missbruka utan man jobbar sig kvitt det.
Så började krämporna, en rygg som blev så dålig så jag klarade inte ens av att åka bil för de minsta lilla gupp var för smärtsamt, njurproblem som fortfarande inte vill ge med sig, 1 årig cytostatikabehandling för min lever, hjärnkolapps, diabetes, hjärnblödning, artros i bägge höfterna och ena handen, blodförgiftning, upprepade urinvägsinfektioner, mm.
Å mitt i min sjukdomssmet så drabbades fruga av mycket svåra hjärtproblem, jag fattar inte att man inte magasinera mej någonstans, så hon fick tillfriskna i lugn å ro, hur kan man skicka hem en nyopererad tant till en människa som inte ens kunde laga mat, inte tog sig utanför dörren, som ibland inte ens viste vad hon hette, som satte eld på saker å ting, låg och ångestskrek hela nätterna å till å med pissade på sig.
Nu undrar jag bara, har man inte lite rätt att få känna sig trött i hjärnan mellan varven
Ha det så bra alla ni där ute i cyberrymden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar