Om jag skulle ringa Hc och be min läkare ringa mej pga av kroppsliga bekymmer då ringer han upp, men på psyk där struntar man i att ringa upp.
Jag hänger inte på psyk-luren, de här året har jag ringt en gång, dom får mej att känna mej som något paria aktigt, någonting som man inte vill ha att göra med.
De är ju för faan inte jag som har satt diagnosen eller skrivit ut medicin som inte fungerar hela vägen ut, jag har inte valt den bipolära sjukdommen likväl som att jag inte valt min diabetes, mina onda händer eller mina taskiga njurar.
Men med diabetesen min värk och mina njurar där har jag alltid blivit bemött med respekt, den psykiska hälsan är de helt klart tvärtom med ,respektlöshet så inåt helvete och jag vet att jag inte är ensam om att uppleva det.
Nu måste jag tamefaan gå å städa eller vad tycker ni
1 kommentar:
Fy fan vad dåligt !!!! tycker vården har schangserat rakt över, ett jävla skit är det. Råkade ut för en grej på lungmedicin nu när jag låg där i nästan 3 veckor, om du ids titta har jag skrivit ett inlägg om det förut. Personalen var iaf på min sida och det blev skrivet en avvikelserapport på det, så jag hoppas den grabben lärde sig nåt av det.
BS Det trodde jag inte heller, ville bara du skulle veta att jag saknat dig här. Precis, livet är grisjävligt just nu, men har iaf inte bröstcancer, men det är ingen tröst eftersom jag inte vet var tumörsatan är nånstans. Guskelöv för barnbarn, små hundar, stora barn och en bra man !!!!!
Härligt att du och frugan haft en bra sommar och höst, var har ni flyttat, inom stan, eller ???? Det enda jag rest i sommar var till Skåne och stugan i en solig vecka, annars bara sjukdom och elände.
Tappat 50 kg och 50 cm i omkrets, finns du kvar alls eller ????? Själv har jag tappat 11 kg, ingen matlust och svårt att andas då blir det så. Behöver tappa 5 kg till och det är nog snart gjort.
Va, menar du att du också kan ha cancer ????? Blev du inte livrädd själv ??? jag är helt chockad och skräckslagen fortfarande, men jag vet inte vart än heller. Tur att Temesta och Sobril finns, annars skulle jag skrämma ihjäl maken och grabben med mina panikångest/dödsångestskrik, nu gråter jag bara och det räcker för mig, paniken vill jag inte ha. Tycker du är stark som inte hetsar upp dig i förväg, på FB skrev nån att : bättre att vara glad i onödan ….., ligger mycket i det. Jag har ingen aning om hur maken eller döttrarna hanterar det, själv vill jag inte lasta på dom för mycket, vet egentligen inte hur jag ska bete mig med panik, sorg, vrede och alla möjliga känslor som far omkring i mig.
Glad att du hittar hit emellanåt, tack för det, vill gärna veta lite.
Många varma kramar
Skicka en kommentar