På Tisdag eftermiddag när jag klev ut från toan står ytterdörren på vid gavel, frugan säger åt mej att nu kommer ambulansen, precis då kliver 3 st ambulanspersonal in genom dörren å jag fatta ingenting.
Jag kommer bara ihåg fragment från den dagen men Kattis har förtäljt mej att jag i stort sett bara pratat gojja hela dagen och betett mej helt förvirrat.
Till slut ringde hon sjukvårds upplysningen och berättade om mitt psykiska tillstånd och hur hög feber jag haft dom sista dagarna, på upplysningen ansåg dom att en ambulans skulle skickas på studs.
Kattis berättade för mej efter de att jag kom hem från sjukan att en av ambulansmännen hade gått in å pratat med mej i sovrummet och ur truten min hade de bara kommit klara å rediga svar, efter de så gick han ut å börja råskälla på Kattis för vad han sa var en onödig utryckning.
Kattis förklara för honom att de var just därför hon ringt sjukvårds upplysningen för att dom skulle få beslutas vad som skulle göras, då börja idioten ondgöra sig över sjukvårds upplysningen.
När jag är förvirrad för de kan jag vara av flera olika saker men den här gången var de av långvarig feber, men får jag raka frågor som jag ska svara på då blir svaren klockrena oavsett vad förvirringen beror på.
Jag tycker synd om Kattis som har gått omkring å varit jättebekymrad i några dagar å sedan måsta bli bemött på ett sådant oprofessionellt sätt, hur de än var så lasta dom in mej i ambulansen.
När jag var utburen så ringde Kattis direkt till sjukvårds upplysningen och berättade vad som hänt och talade om vad han sagt till henne å sedan vad han sagt om kvinnan som tagit emot hennes samtal.
Dom frågade om Kattis ville anmäla mannen, men de ville hon inte å de förstår jag hur bra som hellst, för hela den dagen måste ha varit heljobbig för henne, hon trodde att jag höll på att få hjärnhinneinflammation eller nå annat hemskt med tanke på min långvariga feber och på slutet oxå höga feber, jag skulle inte heller kunna stötta henne i en anmälan med tanke på att de var lucka lucka kryss för mej hela de dygnet.
På sjukhuset har jag 4 minnen de var när dom väckte mej för provtagningar å status å så hemfärden, de är en jäkla tur att jag faktiskt klarar mej rätt så bra här i livet trotts att jag inte kommer ihåg att jag klarat med rätt så bra, de verkar som om jag är rätt så balanserad när jag är utanför hemmet med mina minnesluckor än då jag är hemma med dom.
Nu är jag hemma, ingen hög feber men fortfarande feber, jag är 100% säker på att de är nå kroppsligt vajs i kroppen på mej och är lika 100 % säker på att jag inte blir tagen på alvar på grund av min psykiska ohälsa, trotts att jag har en intelligent, rak, behärskad Anna-kunnig Kattis vid min sida.
Nu ska jag å Knuttrik ut på sista pink å rökvändan
Ha de så bra alla ni där ute i cyberrymden
Att uppskatta varandra är inget undantag de är en regel..................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar