Smääääääääääääääääääärta

De blir inte mycke skrivet när energin inte vill infinna sej, inte för att jag är halvdöd, bara jäkligt seeeeg. Jag som är van att för det mesta ha myror i brallan men nu verkar de som om varenda jäkla myra har gått i vinteride`.
Såsar mest på här hemma, de är jäkligt långtråkigt rent mentalt för jag vill vara aktiv men det vill inte kroppen
I går var jag till Psykläkaren, ett bra möte blev det ,nu äntligen har vi börjat prata samma språk hon å jag, men det har tagit några år.. Dom vill ta ryggmärgsprov på mej, jag har mina aningar varför, när jag sa de till henne så sa hon bara att man kan se mycke i dom proven, jag nöjde mej med det svaret.
Jag får en ny tid i mitten på Januari då ska vi prata mer ingående om provet å min medicinering.
Medicinen som jag har just nu hjälper inte hela vägen, de kan vara rätt så jobbigt att åka hissjävel i tid å otid, upp å ner upp å ner.


Jag vet inte om de berodde på läkarbesöket men jag knoppa in kl 14.00 vaknade i dag  kl 11.00 å trött som faan har jag varit hela dagen.

När frugan var och hämtade medicin åt mej så tog hon med en medicinlista hem, där stog de en medicin som jag inte kände igen, där stog även att den skulle intas direkt efter cystoskopin.
Jag som har fått brev hem om att jag är färdigutredd, men nu förstår jag att de kommer att komma en kallelse, så då återstår de bara för mej att ringa å tala om för dom att mitt underliv går man inte in genom å gör några undersökningar, men de är klart att om de är någon i personalen som har dödslängtan så kan dom ju försöka.

Nu skämtar jag bara lite, men vist skulle de vara bra om de fans en dialog med patienten vi är ju varelser me känslor å inte någon bil där topplocket ska lagas.

För flera år sedan hade jag ett dränage från njuren å ut genom pinkeriet, de dränaget var infekterat från dag 1 å 3½ månad framåt, jag hade så ont så till slut kunde jag inte gå. Tillslut när jag fick en läkare å lyssna på mej så tog dom bort dränaget, under vidriga förhållanden å under fruktansvärda smärtor, jag skrek som en skållad gris så till slut kom dom från receptionen å frågade vad som pågick.

Efteråt åkte jag hem å grinade i 2 dagar utav smärtschocken, ett tag senare ringde jag å pratade med sköterskan som varit med på ingreppet, som berättade för mej att om dom hade vetat hur dränaget sett ut så hade dom sövt mej, skitsnack för jag klagade i 3 månader å ingen lyssnade.

Den smärtan jag upplevde då tänker jag aldrig mer uppleva, de är därför jag är så frustrerad över att ingen pratar med mej om vad som ska ske å vad som ska göras.

På Fredag åker vi till världs-metropolen Bollnäs för att fira in julen Med Världens bästa Karlsson å hennes son.