Vältränad

Blev ingen bilkörning i dag, tog i stället på mej halkskydden och traskade ner till Hc, 4 varmgrader och en strålande sol gjorde mej mer sugen på en promenad än bilkörning.

Provtagningen gick bra, men dom verkar ha det stressigt för jag var tvungen att tala om att dom skulle göra både urinodling och EKG, sköterskan kunde på en gång tala om att mitt hjärta slog som på en vältränad yngling.

I kväll kommer M-L:P vi ska laga mat tillsammans, gorgonzolafyllda kycklingfiléer, gräddsås och klyftpotatis ska vi smörja kråset med i kväll.

Ha det så bra där ute i cyberrymden

Minigarage

Dagen i dag har varit en bra dag, de är rena vårfloden ute och gatorna är glashala så jag å Knutten har bara tagit kortare promenader, vi har hängt i soffhörnet käkat godis å druckit läsk en riktig latmansdag med andra ord.

Den 3/3 blir det borttagning av alla mina njurstenar, skönt att få det gjort innan fjällresan då slipper jag oroa mej för att torska på infektion och måste inställa resan, i morgon ska jag ner på Hc för EKG och provtagning inför operationen, provtagningar tycker jag om för de är liksom små hälsoundersökningar å det tackar man ju inte nej till.

Har pratat med Kattis i dag, hon har det bara bra, gör utflykter med min syster å hennes man, badar i polen och är ute å shoppar loss.

I kväll blir det att nanna kudden så jag är utvilad när jag ska köra bilen ut å in ur det minsta jäkla garage jag åtminstone har skådat, jag skulle behöva träna en hel dag på att köra in bileländet, ut går bra men in är svårare, överhuvudtaget så skulle jag behöva köra bil oftare än vad jag gör nu förtiden.

Ha det så bra alla ni där ute i cyberrymden

Soffhäng med sonen

Nu har Kattis varit borta i 4 dagar, här hemma går allt hur bra som helst, det är litiumet som håller mej på mattan, men inte länge till för jag ska minska ner dosen om några dagar för jag fixar inte att gå omkring och känna mej så här nollställd.

Har pratat med Kattis i telefonen och smsat några gånger, hoppas verkligen att hon suger ut så mycke som möjligt ur sin semester, min syster och hennes man är på samma ställe så alldeles ensam är hon inte.

Nu har jag bestämt att jag ska åka till bruksvallarna  6-13 April och åka skidor på fjället, efter mycket övervägande har jag beslutat att Knutten får stanna hemma, han är ju trots allt en nakenhund å 5-6 timmar på fjället varje dag är nog inte något som han skulle uppskatta.

M-L:P kom i fredags och åker hem i dag, vi har ätit gott, tittat på os å klämt en och annan bira, starksprit har jag slutat dricka för de är bara ett jäkla fördärv.

I dag kommer Karin för att låna våran fjällpulka, hon ar gått och blivit mormor 2 ggr under 1½ år, nu kommer dottern med barnbarn på besök å då behövs det något att stoppa ner ungarna i när dom ska ut å åka skidor.

Ska koka palt å bjuda på, sedan blir jag å Knutten ensam i några dagar, då blir det bara soffhäng å Knutterastningar.

Ha det så bra alla ni där ute i cyberrymden

Frugan har åkt på semester

Länge sedan jag skrev sist, låter som en återupprepning, men det är jäkligt svårt att skriva när hjärnan är i något slags noll läge.
På eget bevåg så ökade jag litiumet efter sista minnesbortfallsresan, har ingen vidare lust att åka på en manisk period för jag tror inte att min hjärna skulle palla med det.
Så nu sitter jag och är som ett streck och har inga som helst känslor att vilja göra någonting, jag gör saker men utan att känna känslan som gjorde att jag kunde göra hur mycke som helst innan jag ökade litiumdosen.
Jävla pissmedicin, ska jag överleva så måste jag ta hög dos, men tar jag hög dos så känns det som att jag inte lever, jävla val det är som att välja mellan pest och kolera, inget av alternativen är bra.
Jag har haft så många minnesbortfall de senaste halvåret då jag oxå har betet mej riktikt koko enligt frugan, risken är stor enligt både kurator, psykolog och psykiatriker att min hjärna kan återigen stanna  i det stadiet.
Utvärderingen som psykologen gjorde på mej visade att jag på 13 av 15 tester stod på samma nivå som då jag var som sjukast, det jag hade förbättrat rejält var de verbala och att se helheter, 2 av 15 ( rätt ) på 8 år  fick i alla fall inte mej att hoppa av glädje.
Jag har en jäkla massa tankar inombords som jag inte pratar med så många om, kompisen nere på staden kan jag prata med det mesta om, de är skönt med henne för de blir inte en massa känslopjunk, vi ligger liksom på samma nivå när det gäller livet nu å livets slut.

Ha det så bra alla ni där ute i cyberrymden

Livet ska inte få ta död på mej, jag ska ta död på livet

Puuust

De är en jäkla tur att de är Os på Tvn för då har jag ju någonting att fördriva tiden med, har överhuvudtaget ingen ork alls i kroppen inte i knoppen heller för den delen.

Jag brukar kunna jobba igång mej själv men nu verkar det stört omöjligt, Knutten får bedrövligt lite motion å i det fallet har jag jävligt dåligt samvete.

Går å lägger mej vid 23 draget på kvällarna å sover till 11 draget dagen därpå åså kan de bli en liten lur mitt på dagen oxå, helt olikt mej som alltid har varit en nattuggla.

Tror att jag kanske omedvetet har intagit detta drönarläge för jag blev faktiskt rätt så skraj efter sista bortfallsresan jag gjorde, vill helst inte uppleva en sådan hemsk sak igen, men samtidigt tror jag att de kommer att hända igen för klumpen jag har ovanför axlarna verkar inte vara i någon vidare bra kondition.

Ha det så bra alla ni där ute i cyberrymden

Tester

I går var jag till psykologen igen,  för ett utvärderingssamtal, jag fick börja med att göra ett koncentrationstest på datorn.
På dataskärmen fans det en pytteliten ruta där siffrorna 1 och 2 kom upp, samtidigt som en röst sa siffrorna 1 och 2, varje gång nr 1 kom upp eller rösten sa nr 1 så skulle jag klicka på musen, 15 minuter skulle jag sitta framför datorn å göra detta, enkelt tänkte jag, men efter ca 6 minuter så gick det inte att hålla huvudet från tankar.

Efter testet så skulle datorn analysera testet, går inte sa datorn för de ser ut som om testpersonen har tryckt slumpmässigt,  jag gjorde mitt bästa men tröck antagligen för sent på varje etta jag såg å hörde.
Den här gången gjorde vi 7 tester, ingen av dom gick något vidare bra, så kändes de i alla fall.
Jag ska tillbaka på psyk på Tisdag, först för ett kuratorsbesök och efter det till psykologen för att få veta utvärderingen av våra samtal å testerna.

Efter psykbesöket gick jag vidare till kompisen nere på staden för lite födelsedagsfika, Kattis anslöt efter en timme, där blev vi sittande några timmar och kärringskvittrade.

Hemma igen lagade jag en pizza som jag sköljde ner med 3 små burkar öl, de tyckte jag att jag förtjänat efter dagens mangling hos psykologen.

Ha det så bra alla ni där ute i cyberrymden

Semester

Yster syster du har nog märkt att morgontidningen inte har kommit ut varje dag under en period, men det beror på att det bara är 3 st anställda här på redaktionen, Anna, Sofia, och Lovisa, 2 av dom har tagit semester med kort varsel för att åka till Himalia och åka luftbalong överlever dom detta äventyr så väntas dom vara tillbaka på redaktionen om en månad.
Mvh: Chefsredaktör Anna Englund

Matlagning

Är fortfarande lite utmattad efter sista hjärnsläppssvängen, men har i alla fall kommit igång med att fylla frysen med mat igen,de har blivit rullader, biffstronganoff, palt å så har det blivit en plåt med torkad köttfärsgodis åt Knuttrik i farten så blev de dammsugning å storskurning av damrummet.

I söndags var jag ner till kompisen på staden, vi tog det lugnt, satt mest bara å kärringskvittrade , jag sov över hos henne för jag skulle till psykologen på Måndag och det tar bara 15 minuter att promenera från henne till psyk, nästan 2 timmar hos psykologen tar lite på krafterna, det är många minnen som väcks till liv.

Nu är det bara 2 veckor kvar tills frugan åker på semester, den veckan hon är borta har jag lovat mej själv att inte göra någonting, bara vara ute med Knutten, slappa å titta på Tv, jag tror att det är säkrats att vara så inaktiv som möjligt och inte utsätta hjärnan för några påfrestningar alls för jag har börjat inse att min hjärna behöver inte ansträngas så mycke för att bryta ihop.

Ha de så bra alla ni där ute i cyberrymden

Godis eller inte godis

När jag ställde mej på vågen efter sista rundan med hjärnspökena så hade jag gått ner 3 kg på 4 dagar, så i morgon blir det ett besök på godisbutiken för inhandling av en STOR påse små gotter.

I kväll får vi besök av en kompis jag håller på att förbereda middagen som kommer att bli små minimorötter, sockerärtor, färsk svamp och spariss  stekt i olivolja och en skvätt balsamvinäger, stekt torskrygg och laxbitar, pressad potatis och en sås gjord på min egenhändigt gjorda kräftfond, efterrätten blir creme brylle med chokladtoppning, låter som om jag kanske inte behöver gå på någon godisbutik i morgon.

Ha det så bra alla ni där ute i cyberrymden

• Döm ingen förren du gått en mil i hans mockasiner

Irrfärdsliv

En vecka sedan jag skrev sist å mycket har hänt, 4 dagar hos Karlsson, där vi hade en lite försenad julklappsutdelning, när allt uppackande var klart så hade vi alla 3 varsitt par rödrutiga flanellpyjamasbyxor,
Knutten fick återigen träffa på Tussen som direkt talade om vart skåpet skulle stå, men hon visade de på ett riktigt bra sätt, Knutten försökte få igång henne å leka flera gånger men utan resultat.

Sista kvällen i Bollnäs fick jag feber, Karlsson eldade i öppna spisen så det var 27 grader varmt inne, trotts de låg jag under en filt på soffan å skallrade tänder, på hemvägen var de tjockaste dunjackan på hela vägen + att frugan höll full värme på i bilen.

Väl hemma på Söndag packade vi upp, jag tog feber och hade 40 grader, gick och lade mej och klev upp på Onsdag utan att ha några minnen av dessa dagar, när jag klev ut ur mitt rum stog Kattis där och skällde ut mej så det riktigt sved runt mina öron, när jag var färdigutskälld så gick jag å la mej igen utan att ha öppnat truten själv.

Jag förstod någonstans att under dessa dagar hade jag varit i ingemansland och att Kattis inte egentligen skällde på mej utan var bara förtvivlat förtvivlad, ett av tecknen på att något hade hänt var att mitt rum såg ut som rummet från helvetet.

När jag klev upp igen på Onsdag kväll så satt Kattis och jag och pratade, hon berättade vad som hade hänt dom här dygnen å de var inget roligt att höra, av all stressen beroende på det jag pysslat med så hade hon fått hjärtflimmer, Så säger hon till mej, Anna om du dödar mej så kommer du väl att döda dej själv, de var som att få ett järnspett nerkört från skallen och neråt, jag kunde inte säga någonting bara nicka.
Jag skulle kunna låta läkaren medicinera ner mej för de har dom velat göra länge, men då lever inte jag längre, utan blir en tjockis med tom blick som inte orkar leva ett riktigt liv, men då överlever Kattis. Men Kattis har rätt hennes hjärta klarar inte av dom påfrestningar som blir när jag är ingemansland, hon får ingen sömn för hon vågar inte sova.

Jag är inte våldsam mot Kattis på något vis, de har jag aldrig varit, de är mer det att jag sysslar med saker som djupt dementa kan göra och sover inte på nätterna.
Katarina har inte fått någon stöttning på något vis under all dessa år, utan burit bördan själv, men på Onsdag var hon så trött uppgiven och maktlös så hon frågade mej vad hon skulle kunna göra när jag blir som jag blir ibland.
Jag sa ring Psykakuten å be dom komma å hämta mej, kan man göra så sa hon, de går hur bra som helst sa jag.
På Torsdag ringde Kattis Psykläkaren och berättade att hon inte längre orkade med mej när jag blev i de tillstånd som jag varit i, hon berättade mycke mer men de ska jag inte gå in på nu, hon frågade läkaren om de de med psykakuten, de går hur bra som helst svarade läkaren, jag skriver in i Annas papper, så då vet dom att när du ringer då skickar dom någon å hämtar henne utan att ifrågasätta dig.

På ett sätt känns den åtgärden bra för mej för då har kattis en utväg, men på ett annat sätt känns det riktigt obehagligt, för när jag blev utskriven för x antal år sedan så sa jag att i dessa  i dom där deprimerande korridorerna ska jag aldrig mera gå igen igen, men när jag blir så där snurrig så behöver jag hjälp att stoppa upp det, man brukar få en hästspruta med sömnmedel och lungnande så man sover i 2 dygn, sedan är man på banan igen