1 advent i dag, undrar om Kattis har adventspyntat i lägenheten, själv nöjer jag mej med att tindra med egona.
Pratade med en dam som var kommunens biståndshandläggare för några dagar sedan, du skulle platsa på Solberg sa hon, då informerade jag henne om att jag sökt lägenhet där för ca 2 månader sedan, hon bad om ursäkt och sa att mitt ärende hade ramlat mellan stolarna ,som det så vackert heter, när kommunen och landstinget inte kan samordna ett ärende.
Summa summarum blev i alla fall att jag ska prata med hennes chef till veckan, har jag tur så slipper jag vandrarhem och det blir en krislägenhet i stället, i väntan på en fast bostad.
Det är jobbigt att inte ha något hem att gå omkring å prutta i, pyssla med, laga mat ,baka, mm, ni som tror att de är lätt att måsta bo på psyk fastän man är färdigvårdad, tänk om, för det är psykiskt nedbrytande att måsta be om lov för det mesta man ska göra.
Har jag varit ut så blir jag visiterad när jag kommer tillbaka, i dagrummet sitter det patienter å är djupt deprimerade, dom ser inga ljusglimtar utan allt är bara svart, en del i personalstyrkan verkar bara vara på arbetet för att få nöjet att platta till folk som mår dåligt.
Jag är 60 år och har inte gjort något fel mer än att ha en psykisk sjukdom, ändå tycker jag att jag blir behandlad som en brottsling eller som skiten som ligger under dörrmattan.
Under min vistelse på psyk har jag oxå upptäckt hur många vänner jag har, jävlar i min låda hur få dom blev helt plötsligt, har man inte ett hem så verkar man inte vara mycke värd
TUR JAG ÄR STARK TROTS ATT JAG ÄR SVAG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar