Fy fan för livet säger jag bara, hinner bara få näsan över vattenlinjen så dyker jag igen, jag äter med jämna mellanrum, dricker vatten för det ska vara bra för kroppen, men mer blir det inte, orkar liksom inte ta tag i livet, eller snarare det finns inget liv att ta tag i.
Knutten får sina 4 vändor om dagen, men till och med dom får jag tvinga mej till, går omkring med konstant dåligt samvete för att jag inte orkar att aktivera mej med honom.
Det är inte lätt att försöka ta sig upp ur den här sörjan, för hur mycket än jag vill så går det inte, vet man inte vad saker beror på så kan man inte lösa dom heller.
Min blogg är det enda ställe där jag kan uttrycka hur jag mår, känner att jag inte kan prata med människor i min närhet därför att man så lätt får svar som ta dej en promenad, du tar väl din medicin som du ska, äter du ordentligt osv osv .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar